Under midsommarhelgen hade vi prermiär för syrensaft. Det låter mytomspunnet, lockande och som taget direkt ur sagorna. Jag hade aldrig hört talas om det förrän jag läste om det hos Queen of Kammebornia men var genast tvungen att prova. Denna gång hade jag tur med årstiderna - läste det när det fanns gott om syrener. Ibland har man ju sådan otur att man får sukta efter att göra något i månader, som när jag ville prova att trä rönnbär på ståltråd och fick vänta snudd på ett år. Men denna gång blåste vindarna min väg.
Hur smakar då syrensaft? Lite som man tänker sig faktiskt. Som syren doftar. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om den var god eller inte först, men gästerna avgjorde saken - jag fick blanda flera kannor och den gick ner i en rasande fart. Den kommer nog att återkomma till fler midsommarmiddagar hos oss. Tack Queen of Kammebornia för det originella tipset!