På väggen i vardagsrummet hänger The Lady av Shalott. En förbannelse vilar över henne. Inspärrad i sitt torn vid floden som flyter in i sir Arthurs stad Camelot, får hon endast iaktta världen genom en spegel. Genom den ser hon en dag sir Lancelot, som hon blir förälskad i. Hon tar sig ut ur tornet för att träffa honom men på grund av förbannelsen kan hon inte leva utanför tornet och dör. Död flyter hon med floden in i staden. Här är hon i Holman Hunts version där hon trasslat in sig i en tråd från sin väv och är fängslad av en gyllene ring. Jag älskar sådana historier, fyllda av tragik, mystik och skönhet.
Här är själva versen där det vänder. Hon får se sir Lancelot, spegeln går sönder, förbannelsen träder i kraft och hon inser att hon inte kommer att överleva. Tennyson skrev dikten.
She left the web, she left the loom
She made three paces through the room
She saw the water-flower bloom,
She saw the helmet and the plume.
She looked down to Camelot.
Out flew the web and floated wide;
The mirror cracked from side to side;
The curse is come upon me, cried
The Lady of Shalott