Låt mig presentera - världens smalaste ren. En stiliserad ren, skulle man kunna säga. Jag hade sett en bild någonstans på att man kunde tälja till ett djur av pinnar som var grenade och när vi beskar syrenen passade jag på att norpa några lämpliga pinnar.
Jag fäste dem i varandra genom att spetsa till änden på ena pinnen och borra och karva ut hål i den andra. Sedan fogade jag ihop delarna. Till huvudet var jag tvungen att använda en spik.
Renen hade kunnat sparas som jul-dekoration, men den höll bara ett par dagar och sedan hittade jag en pinnhög på altanen som jag först inte kunde identifiera. Det var renen som hade fallit ihop som ett korthus. Ingen särskilt stabil skapelse alltså. Det var faktiskt inte helt enkelt att foga ihop lille Rudolf från början. Han var klen från födseln och rasade ihop flera gånger medan jag höll på att sätta ihop honom och jag hade ingen lust att kämpa mer med honom. Man får välja sina strider. Nu återfinns han i pinnhögen bland de andra beskurna grenarna.